Det som nu återstår är att vi skall bli luffare. Vi skall ta oss med båt, buss och kanske bil till Vasiliki som ligger på Lefkas sydkust. Annledningen att vi skall dit är flera, vi skall träffa våra vänner familjen Åkesson från Sätila. Simon, Joakim och deras barn (Erik, Lisa) skall få vindsurfa på ett av dom bästa ställena som finns. Eventuellt skall det också bli en del Hobiesegling. Vårt flyg hem till Sverige går också därifrån. Det som är största utmaningen med resan till Vasiliki är att vi har en hel del packning efter 5 månader ombord samt en vindsurfingbräda (bara den väger minst 30kg med två riggar mm) att konka på. Vad som skall hända Cellina vet vi inte, det får vi fundera ut när vi kommer hem. Det som jag redan känner nu när jag sitter och skriver i Cellinas salong tidigt på morgonen den 6/7 när resten av familjen sover (och vinden viner i riggen) är att jag har så länge (minst 15år) velat göra en långsegling med familjen och nu är den gjord. Hur kommer det då att bli när jag inte har något sådant att fundera och planera kring när snöslasket rinner in i skorna i slutet på november. 2007-07-14 16:11 Egina, Grekland En natt på Hotel När Cellina var städad och fin tog vi in på ett hotel på Agina. Vad det skall bli skönt att sova i en vanlig säng och slippa kolla väderfaxen, slippa oroa sig för att dragga, slippa höra fall som slår, slippa gungandet, kunna slösa hur mycket som helst med vatten, ha tillgång till aircondition mm. Men det är inte alltid det blir som man tänkt sig, Sussi och jag såg fram emot att sova i ett svalt rum så vi startade airconditionen med påföljd av att vi vaknade och frös och slog av maskin och vakna igen av att det var minst 35grader i rummet och så där höll det på. Det är klart, jag har sovit 11 veckor ombord, så man ställer inte om sig på en gång. Jimmy Framme i Vasiliki Vi hade förbokat hotell men oj vad besvikna vi blev. När vi klev in på hotellet såg det ut ungefär som en nyrenoverad bensinstation brukar se ut 3 dagar innan överlämning. Vi beslöt att leta på något annat (kl var 22) men det var inga som helst problem att finna ett bra hotell trots att vi nu är i högsäsongen och ta diskussionen med hotell chefen dagen därpå. Den diskussionen tog en stor del av dagen det visade sig nämligen att det låg tre hotell bredvid varandra. Dom tre hotellen ägdes av tre systrar. Min livserfarenhet eller om det möjligen kan vara fördomar besannades. Det var helt omöjligt att få klara korrekta besked om vilka rum vi bokat osv. Så efter flera timmars diskussion lämnade vi hotell Nefeli och systrarna och flyttade in på SURF HOTELL. Vi har lärt oss att ställa in airconditionen på 28 grader. Det tycker vi är svalt och skönt så nu sover vi bra igen. 2007-07-11 16:13 Lefkas, Grekland Friårets bästa dag Under tiden som Sussi och jag ägnade oss åt hotell trassel hyrde Joakim än egen vindsurfbräda som han skall ha under dom 9 dagar vi skall vara här. Simon hade ju med en egen. Så nu kunde dom äntligen segla ut tillsammans. Vinden på förmiddagarna är oftast svag och den stenhårda vinden som gjort Vasiliki världsberömt startar inte förrän på em. Så dom fick hela dan på sig att glida omkring, vid ett tillfälle räkna jag brädorna då var dom ca 50. När sen vinden brakade i gång sen eftermiddag var det ca 400 surfare som gav sig iväg ut. Jag vadade ut 100 m från stranden där stod jag i timmar och agerade rundningsmärke åt Joakim. Simon höll till ute på havet bland dom tuffa. Just den här dagen var det hastighetstävling så många av seglarna hade en GPS på armen som man dockar mot en dator när man kommit in. Farter kring 35 knop såg jag när jag tittade på datorn. När vi senare på kvällen sammanfattade dagen sa både Simon och Joakim att det varit den bästa dagen på hela Medelhavsäventyret. Joakim undrade t o m varför vi inte tillbringat hela friåret i Vasiliki. Vasiliki är vilt, jag har varit på racerbanor, skidbackar och på havet och sett platser och mött folk som varit vilda. Men Vasiliki tar priset. När fallvinden sätter igång på eftermiddagen är det bara att slå sig ner på stranden och betrakta. Vindsurfarna som är flera hundra gör volter, gippar och hoppar och det ser helt overkligt ut. Simon och Joakim saknar alltså inte förebilder när dom seglar på sina brädor flera timmar varje dag. En dag när vinden var som vildast gick personalen på Vildvind hotell ut med två hobiecat. En 16 och en tiger. Tigern slets snart i stycken fock, stor och tom gennakern som låg i säck revs i strimlor och båten fick bogseras in i den hårda vinden. 16 fotaren klarade sig bättre men även den fick en del blessyrer efter flera vurpor. En proffs fotograf har tagit bilderna på Simon han gilla tydligen Simon sätt att surfa för han tog 100 bilder på honom Så är livet i Vaseliki 15/7 jimmy En vild och lat underbar vecka i Vassiliki. Så var det då dags för semesterfinalen och den veckan som barnen så länge längtat efter. Jimmy och jag hade gruvat oss för att åka genom halva Grekland med all vår packning och till råga på allt även en vindsurfingbräda. Men nu löste sig allt väldigt smidigt. Eftersom vi inte fick båten såld kunde vi lämna en del utrustning kvar i båten och vi hade inte mer än 10 väskor och så gick det ju riktigt smidigt att resa med brädan. Tack vare att vi kom en dag tidigare hade systrarna på hotell Nefeli inte hunnit städa våra urskitiga och äckliga lägenheter…det var tur för då ville vi inte bo där utan hittade ett annat helt perfekt boende direkt på stranden …Surf Hotell …där vi bodde med våra vänner Göran, Charina, Erik och Lisa Åkesson. Gud så skönt det var att slippa bekymra sig för båten och allt som hör därtill som om ankaret sitter, vad det blir för väder och vind osv. Redan första dagen ordnade vi så att både Simon och Joakim hade varsin bräda som de kunde segla med precis när de ville. Vi hade ju med utrustning och behövde egentligen bara hyra en bräda till Joakim som hade eget segel. Så kom våra vänner och vi välkomnade dem en vacker kväll på allas våran fina balkong med utsikt över surfviken Vassiliki på ön Lefkas. Så roligt och härligt att vara tillsammans igen och denna gång inte så långt från där vi träffade första gången, nämligen i Parga några mil norr om Lefkas. Här levde vi lata och sportiga dagar tillsammans. ”Tysken” som vi kallade mannen som hade hotellet hade en enkel bar med frukostbuffé och enklare mat och öl. Det blev vår naturliga mötesplats tillsammans med gräsmattan utanför med solsängarna och även långa gemensamma hotellrumsfrukostar på ungdomarnas långbalkong ut mot vattnet. Centret Wildvind lite längre bort på stranden anordnade yoga en gång om dagen så dit gick både jag, Charina och Lisa i omgångar. Där hade de också himla goda icke grekisksmakande luncher som lockade ett och annat besök. En alldeles typisk dag: Jag går på yoga och möter upp de andra efter morgonbadet på en frukost på balkongen. Vi äter frukt och yoghurt, dricker juice och avslutar sedan med kaffe och samvaro ….så har klockan blivit ca 13. Då är det dags att vila lite. Vi går ner och uppsöker små skuggfläckar under små träd på gräsmattan framför hotellet och sträcker ut oss med en god bok. Jimmy som inte vill ha för stark vind på surfbrädan riggar på och sticker ut för en kombinerad bad och vindsurfingtur. Sedan är det dags för lite lunch antingen i skuggen på utebaren hos tysken på vårt hotell eller så gick vi ända bort till Wild vind ca 300 m. Så där vi tre-fyra tiden händer då det magiska som förvandlar Vassiliki till vindsurfparadiset nr 1 i Medelhavet. Först lite trevande men sedan med allt övertygande styrka startar vindarna falla ned för det branta berget i väster och når inom någon timme eller två 10-15 m/s. Nu sticker de hågade vildarna och hängivna surfarna ut. De åker fort, de åker överallt, de svänger och strandstartar, gippar och slår hoppar och voltar , trixar och fixar och vattnet i viken kokar av aktivitet, blod svett och tårar…glädje tårar tror jag det är mest över lyckliga stunder när allt stämmer på brädan. För strand och solbadarna kommer eftrmiddagsvinden med lite svalka och det går att ligga en stund till och läsa den goda boken. Men det bästa var kanske att få dricka en kopp frappe och sitta och kolla på alla konster som visades upp ute på vattnet. Alla vi gjorde individuellt och utan att jämföras med varandra otroliga framsteg på brädan under denna vecka. Simon tyckte att det var roligast att lära sig trick tror jag och Joakim blev en säker hårdvindssurfare. Sedan på den vanliga dagen …blev det kväll med dusch ev. siesta och fördrink på balkongen och sedan kom aptiten eller kanske hungern rent utav och här kommer kampen in…att hinna äta innan man blir för trött och inte orkar äta…i alla fall om man heter Joakim. Så avslutas en alldeles underbart vanlig dag i Vassiliki med en promenad hem mot hotellet längsta med den stilla vikens steniga strand och under stjärnornas höga valv. En ovanlig dag Vi hyrde bil tillslut. Jimmy fick bli osams med tre biluthyrare som försökte luras lite men sedan hade familjerna då var sin bil och vi hade då möjligheten att åka på utflykt till utsidan av Lefkas och den otroligt vackra och spektakulära stranden Porto Katsiki på sydvästra sidan av ön. Vi hade riggat för en kväll på stranden och solnedgång i havet och så blev det. Så himla mysigt att sitta där och blicka ut över det oändliga havet , se somliga modiga bada i stora vågor som rullade in med dunder och brus, dricka rosévin, äta vindruvor och sjunga franska sånger och delta i Joakims vadslagning om när solen skulle gå ner. Bilderna talar sitt eget tydliga språk. Kolla in dem. Vi avslutade veckan som vi började…med en mysig drink- och plockstund på vår gemensamma balkong och vi fick möjlighet att få gratulera Göran som fyllt jämnare än jämnt. Vi tackar familjen Åkesson för en underbar vecka tillsammans och alla våra läsare för att du/ ni så nyfiket läst om våra upplevelser i Medelhavet. Susanne
OC
E
