e
ret
r
2006-10-04 23:48 Korfu stad, Korfu, Grekland Flerdimensionell överfart - Susanne I gar kom vi till Grekland och Korfu. Just nu gor vi stan. De närmasta dagarna ska vi segla runt Korfu for att sedan dra oss ned mot Paxos och Lefkas, Ithaca, Keffalonia och Zakyntos. Har kommer min upplevelse fran forsta natten under overfarten vilken gick valdigt bra i lungt vader. En havsupplevelse i flera dimensioner! 1-2 oktober 2006 Vi gick för motor längs med Dubrovnics murar vid 6-tiden på söndagskvällen. Den gamla staden och solnedgången erbjöd fina vyer, motiv och bakgrunder för ett intensivt fotande av pojkarna som turades om att styra. Sedan satte vi kurs söderut mot Grekland. Dagens västanvind hade lagt sig och havet var alldeles stilla och himlen klar. Jag lagade kroatiska ”flechfingergers”, dvs vitlökskryddade köttfärs”korvar” med varm persiljekryddad potatissallad, grönsallad, ajvar och lingonsylt. Det blev en lyxig måltid och en bra start på en lång resa på öppet hav. Jag gick och la mig med Joakim i förpiken medan Jimmy och Simon tog de två första passen. Det kändes så tryggt med Jimmy och hans känsla för havet och säkerheten ombord. Livflotten var surrad på däck, flytvästarna framtagna, livselar till styrman i sittbrunn, fungerade ficklampor på speciella platser och ett system bestämt för navigationsdokumentation om mot förmodan plottern och radarn skulle lägga av. Vi bestämde oss för att göra positionskryss i sjökortet var 4´e timme, men det var så kul så att vi kom att skriva positionen varje timme natten igenom, med en kort text om läget ombord och på havet. Jag vaknade av mig själv strax före 4 och gick upp för att lösa av Jimmy. Det passade bra för han började bli trött. När jag gav mig ut på min vakt gick månen just ner i sydväst efter att ha prytt det stilla vattnet med sin blänkande mångata. Månen gick ner och gav plats åt stjärnorna kändes det som, för en hänförande stjärnhimmel välkomnade mig i medelhavsnatten. Autopiloten styrde och motorns tuffade på så jag hade mycket tid och möjlighet att se mig omkring. Det hann bara gå några minuter innan jag fick sällskap. Två delfiner kom till båten och hoppade runt omkring mig och simmade i lekfulla banor. Jag såg dem hoppa och simma i det svaga skenet från lanternorna och tack vare den kraftiga marelden. Marelden fick delfinerna att glittrande lysa när det simmade som lekfulla ljuspilar i det annars så svarta vattnet. Jag satt och småpratade med delfinerna hela tiden som de fanns vid båten och de stannade i över 45 minuter. Att de orkade simma så länge i 6 knop och hoppa och leka! Jag tror det gillade ljuset från våra lanternor och ljuset från marelden som båten driver upp. Det var så stort och fint att sitta där själv mitt i allt de vackra och storslagna. Alla rymdens stjärnor formade himlen till en gnistrande kupol ovanför mig och även havet gnistrade med stjärnor runt de hoppande delfinerna. Den förväntade mer horisontella ”turen” fick även en vertikal riktning. Stjärnorna tillsammans med det svallande havet gnistade ikapp med rymden. Då och då erbjöd stjärnfall önskningar och tillfälle att känna tacksamhet över alla de vackra och fina stunder livet bjuder. Jag tittade mot solen och strimman av ljus som färgade vattnet orangerött mot mig och se då hoppade det delfiner igen, mitt i solstrimman. Först var de långt borta och gjorde höga lyckoskutt rakt upp i luften och landade sedan med magplask. Sen var det minst 6 delfiner som hoppade två och två i snygga bågformade hopp i soluppgången, allt närmare båten. Vi halv 8 kom Joakim upp. Han var på ett strålande humör, liksom jag. Vi satte oss tätt tillsammans. Han satt i mitt knä och jag lutade mig mot den stora nödväskan som var fiffigt placerad längst bak i sittbrunnen som ryggstöd åt bekväma stjärnskådare. Joakim lutade sig mot mig och så satt vi och tittade ut över det spegelblanka havet. Då kom det nya delfiner som glada hälsade morgonen med sin hopp. Sedan spelade Joakim sina favoritlåtar i sin mp3 för mig, vi lyssnade och sjöng tillsammans. Verkligenheten överträffar önskningarna ibland. Senare på dagen fick vi återigen påhälsning av två delfiner som bjöd på verklig närkontakt. De simmade och lekte framför fören på båten så vi stod och tittade på dem på bara en-två meters avstånd. Vi kom till Korfu hamn i tisdags morse vid 10-tiden. Resan tog ca 40 timmar. Vi kunde segla 5 av dessa, för övrigt gick vi för motor över ett stilla och denna gång tillmötesgående hav. 2006-10-06 23:56 Lackaviken Paxos, Korfu, Grekland Turkosgrönt vatten Nu var vi da till en av de platser vi verkligen ville besöka på var seglats Lackaviken på Paxos med sitt turkosgröna vatten och Paxos med grottor och mycket vacker natur. Jimmy har lagat motorn igen som la av precis inne i viken nar vi kom. Igensatt kylvattenfilter tror jag det var Vi blir runt on har en dag eller två innan vi går vidare till Vassiliki Sussi 2006-10-07 17:32 Paxos, Korfu, Grekland Korfu - Jimmy 3/10 Jag tog över efter Sussi vid 4 tiden på morgonen, när jag kom upp var vi nära Korfu. Sussi hade för första gången navigerat med radar, hon var klart imponerad av radarns förträfflighet När jag kom upp var det riktigt mörkt, månen hade nyligen gått ner och det som syndes var ljuset från någon liten stad i Albanien, massor av ljus från div ställen på Korfu, flera snabbgående fartyg samt flera fyrar. Det var verkligen roligt att navigera sig in till Korfu i mörkret med hjälp av radar, många gånger kom jag att tänka på alla fina stunder jag hade på Amorina brygga i Australien tillsammans med Styrmännen Berra, Nick o Robban. (Jag har inte använt radar sen dess) Jag funderade också mycket över Albanien som jag nästan inte vet någonting om förutom att folk flyr över till Italien med små båtar och till och med gummimadrasser och där jag befann mig i sundet mellan Korfu och Albanien är det bara ett par kilometer. !! Väl framme gick inklareringen förvånansvärt smidigt. Mycket tackvare att Sussi hade lite Euro i kontanter. Om hon inte haft det hade det nog blivit besvärligt. (Vi har haft mycket byråkratiska problem i Kroatien någon gång när jag känner för det skall jag försöka skriva ner vad vi var med om) Vi la oss i den nybyggda marinan någon mil utanför Korfu stad. Det visade sig vara en övervintringshamn med 1000! Båtplatser. Oj vilken skillnad emot Kroatien. I Kroatien har vi nästan bara sett charterbåtar i 36-54 fotsklassen oftast bara ett par år gamla nästan alla i toppskick. Vår 7år gamla har ofta sett gammal och ovårdad ut mot alla nya. Men här på Korfu är det annorlunda här finns allt från gamla skärgårdskryssare i trä i dåligt skick till moderna 80foots racer. Flera båtar med besättning (man och hustru ofta 55+) har redan kurat in sig för vintern anslutit el och vatten och ställt parabolantennen på bryggan, cykeln i cykelstället allt väldigt likt en husvagncamping. Det känns väldigt ospännande och jag känner klart att vi inte skulle klara att tillbringa en vinter på det sättet. Joakim var naturligtvis glass sugen efter en så lång resa till havs, han insåg direkt vid glass boxen att kostnadsläget i Grekland inte kan jämföras med Kroatien här kostar en Magnum mer än hemma i Sverige. Dagens höjdpunkt för Joakim var att han fick sitta och titta på när en man gjorde en fast ögla på en spunnen grov lina det hela var väldigt omständligt och tog lång tid men Joakim följde mannens minsta rörelse. Vi var alla trötta efter den ca 40 timmar långa överfarten, jag bestämde mig för att för första gången sova i en akterkoj. 4/10 Vi hade bestämt oss för att besöka Korfu stad. Det var en chock. Det hela började med att vi gick upp till busshållplatsen. Det kändes som att stå 1 meter från en racerbana bilar och motorcyklar vrålade förbi i vansinnig fart. Väl ombord på bussen kändes det som att åka berg och dalbana eller någonting liknande bussen bara vrålade fram tutade och krängde hit o dit ibland med öppna dörrar t o m. När vi kom fram till staden var ljuden, pulsen och alla människorna för mycket, vi kände snabbt att vi var tvungna att komma undan, vi hittade ett lugnt öl café där vi drack vår första Grekiska öl och delade på en tsatsiki. Vilken skillnad att komma till ett EU land när man varit ett tag i Kroatien, EU´s ide om att varor fritt skall kunna handlas inom EU fungerar verkligen. Här finns allt. Mataffärer som är som Parkhallen, båtaffärer som har allt, klädesaffärer med 100 tals t-shirtar. ( Frågan är bara behöver vi allt detta och hur påverkas miljön, jag blir orolig) När vi besökte Dubrovnik för någon vecka sedan slogs man av det magra utbudet på varor, här var det verkligen tvärtom. Det ända vi köpte var en DVD film (Hook) med svensk text så nu skall vi få se en film tillsammans på datorn nere i Cellinas salong vid något tillfälle Vi besökte också två kyrkor men som vanligt känner man sig obekväm man vet inte om man får gå där man går, om klädseln är stötande, om man får prata eller inte osv. så besöken vart korta. Vi tillbringade några timmar i stan före vi tog bussen hem till lugna trygga Cellina. Ps det känns ännu varmare här och vattentemperaturen har gått upp från 22grader i Dubrovnik till 24 grader här på Korfu När vi ändå är inne på siffror: Lufttryck: 1009 mbar Lufttemp: 29 o C Vattentemp: 24 o C Vind: 2 m/s växlande Vatten till båten med slang kostar 7 Euro per 20 minuter!!! Ny enhet för oss. Idag har vi gått en lång promenad på ön Paxos. Joakim hittade flintastenar, så nu har vi tillverkat vassa bitar. Passar ju bra nu när Simon är så långhårig och vill bli klippt! Sussi Korfu 3 okt –Patras 13 okt Vi lämnade Korfu efter bara 3 nätter, (två nätter i Gouvia nära huvudstaden och sedan en natt i den lilla fiskebyn Petroli på ostsidan ). Vi ville gärna få några dagar på Paxosöarna som vi verkligen gillar efter våra besök sommaren 2001. Lackaviken som ligger på norra spetsen är en riktig pärla, turkost vatten, 4-5meter djupt perfekt för ankring. Längst inne i viken ligger ett antal tavernor och några små butiker. Vi anlände i strålande sol, precis när vi skulle fälla ankaret hostade motorn till. Vi kunde snabbt konstatera att det var sjövattenpumpen som gett upp. Vi blev kvar i 2 nätter och fixade motorn provisoriskt. Vi gjorde en lång promenad en till en väldigt häftig stenstrand där Joakim hittade flera fina flintastenar som vi spräckte så det blev vassa skärvor. Vädret slog om till regn och som flera gånger förut så märks en klar skillnad ombord på stämningen när det är bra eller dåligt väder. Joakim och Simon är helt fantastiska och jag tror inte Joakim någon gång varit på dåligt humör sen vi kom ner. Simon säjer inte så mycket utan försjunker bara i någon bok när det är långtråkigt. Vi gjorde också en övernattning i Gaios (huvudort på Paxos) före vi satte segel mot Vassiliki ca 50 distans. Det vart resans bästa segling så här långt, stora vågor, massor med vind och sol och vi kunde precis sträcka mot Vassiliki. Tyvärr var det vindstilla i Vassiliki och jag led verkligen med Simon som sett så fram emot att få vindsurfa på ett av dom bästa ställena i hela Europa. Allt som hade med surfing och Hobiesegling hade stängt igen för mindre än 2 veckor sedan. Och allt som fanns kvar var lite kvarglömda grejor och väl inpackade prylar. Höjdpunkten vart istället snorklingen i det 25-gradiga vattnet, sol och massor av färgglada fiskar. En annan sak som hände var att jag tidigt en morgon fick se en skaplig bläckfisk bakom båten, jag väckte upp Simon och Jocke och dom lyckades harpunera den så det vart bläckfisk till lunch. Det var verkligen synd att det inte blev någon surfing och segling och jag har lovat Simon att vi skall åka tillbaks nästa år. Vi seglade vidare söderut och kryssade ner till Ithaka. Där sov vi några få timmar i en vik förre vi satte kurs mot Greklands tredje största stad Patras. Det tog 10 timmar varav vi seglade några få. Vågorna var stora och det ar en rätt jobbig överfart, men som tur var sken solen. Vi stannade en natt i Patras. Det jag kommer att minnas från Patras var vårat försök att växla våra pengar som blev över från våran tid i Kroatien (2 timmar i flera banker men utan framgång så det går troligen inte att växla Kuna till Euro i hela Grekland), tiggande Zigenarbarn, samt Sussis och mitt besök på en trendig pub nära hamnen där drack vi drack varsin gin o tonic och därefter pratade hela natten. På morgonen vaknade vi tidigt och tog en gemensam träningsrunda. 13/10 2006 Jimmy Lizzys Yatchclub 13-14 okt Knappt en dagsfärd från Patras ligger Nisos Trizonia. Först måste man dock passera under den nybyggda Andirrionbron mellan Peleponnisos och fastlandet i norr, ca 4 nm norr om Patras. Bron är hög och stor och inte öppningsbar men det föranledde inte någon dispens från byråkratin. Minst 3 gånger skulle man anropa bron innan man fick passera. Man fick noggranna anvisningar om i mellan vilka pyloner man skulle gå. Eftersom vi stack på sena eftermiddagen så blev det mörkt innan vi anlände till de stora men något ödelagda marinan på Nisos Trizonia. När det ljusnade nästa dag visade det sig att nästan alla båtar som låg där var lämnade för vintern. Det fanns även två vrak vilket stärkte den något spöklika stämningen. Och massor med vildkatter. Det fanns en skylt vid bryggfästet som väckte vår nyfikenhet; Lizzys yatchclub. Hur kunde det finnas en yatchclub här, som var öppen och vilka skulle gå dit? Ja vi skulle det i alla fall. Lizzys yatchclub visade sig vara en litet mysig taverna, mötesplats och oas. Vi mötte Alison där, Lizzys dotter och hon hade drivit tavernan i 18 år nu. Från början var det en dröm som hennes mamma haft att öppna en yatchclub i Grekland, eller så var det hennes mamma som finansierat Alisons dröm och att dottern då uppkallat den lilla oasen efter mamman. Här var det mysigt och lugnt och andades 50-60-tals sommarstuga och atmosfär. Vi var de enda gästerna, i högtalarna spelades lugn salsa; Buena Vista Social Club och det fanns en färsk väderleksrapport på anslagstavlan, svenska och engelska böcker att byta och schackspel och back gammon som killarna passade på att spela under tiden som vi var där. Jimmy och jag drack öl och medan vi väntade på att dagens soppa skulle bli klar,(vi hade frågat efter spaghetti, men hon kunde inte hitta den) så passade vi på att läsa gamla gästböcker med många nöjda gästers hälsningar. Vi fick reda på att marinan byggts upp med EU-stöd men att det för drift och underhåll nu inte fanns några grekiska pengar att stoppa in. Så därav spökstämningen och skräpet. Det fanns ingen bra sophantering på ön heller. Allt samlas in bara (förutom det som har slängts i naturen) och läggs på hög på öns andra sida, sa hon. Trots skräp och förfall i viken så var minnet besöket på Nisos Trizonia varmt och trivsamt, tack vare Alison och den mysiga stämningen på Lizzys yatchclub. Susanne Corinthkanalen 16 oktober Efter en något gungig natt i småbåtshamnen i Corinth,(som kunde blivit ännu gungigare om inte en snäll fiskare visade oss en ledig fiskebåtsplats i den mer skyddade delen av hamnen) anropa Jimmy Corintkanalen halv 7 på måndagsmorgonen. Jo vi skulle kunna passera under tidiga morgonen om vi åkte fram till inloppet till 8 och tog rygg på en lastbåt som just skulle passera. Det var en riktigt kylig, klar och nu lugn morgon som ljusnade under vår färd in i Corintkanalen. Kanalen var djup, 6000 slavars möda har gått åt för att gräva kanalen som stod klar 1893. Sedan fick den restaureras efter 2:a världskriget då den blev förstörd. Den var ca 6 km och förbinder Corithhavet med det Saroniska havet i öster. Den är också en av världens dyraste kanaler och man ser till pris per kanallängd. Vi fick betala 165 Euro! Under tiden som Jimmy var och betalade fick vi vid båten besök av ett gäng husselösa hundvalpar av de sötare slaget. Susanne Aigina, tisdag den 17 oktober 2006 Nu befinner vi oss i Aigina på ön med samma namn, men tre olika stavningar minst) ca 20 nm söder om Athen. På vägen in i hamnen blev vi ovetandes fotograferade av en kvinna med ett affärsupplägg som i alla fall vi föll för. Så nu har vi en fin bild på båten i salongen. Här i hamnen ligger vi nu bra skyddade för den hårda nordvinden som viner på andra sidan ön. Jimmy och Simon har varit och kollat in den boatyard där Cellina ska få stå och torka några månader under vintern. Kanonis boatyard verkade ok, men inte mer, så vi får hålla tummarna att allt går väl. Nu har vi i alla fall bokat plats där, så nu ska vi tag i flygbokning istället 9-10 nov. Nu på eftermiddagen har vi bjudit Jerk Oldenburg, en svensk långseglare på kaffe. Det var väldigt spännande att höra om hans 8 års segling själv, jorden runt på båten S/Y Vindela. I morgon kommer Stefan, Camilla med barnen Isabelle och Emil för en veckas segling. Det ser vi fram emot jättemycket. Så nu skurar vi båten och gör den fin. Ute är det jättekallt idag så nu har vi precis inhandlat en kupévärmare som skänker behaglig värme nere i båten. Barnen lyssnar på Harry Potter i hörlurar från datorn, jag skriver i denna text och Jimmy mekar med motorn och ser fram emot de reservdelar som Stefan kommer med i morgon. Susanne 2006-10-27 21:09 SEF marina, Aten, Grekland En underbar vecka tillsammans med Camilla, Stefan, Isabelle och Emil 18-25 oktober i vattnen söder om Aten Rutt: Egina stad – Egina vik på södrasidan - Russian Bay, Poros – Poros stad – Mandhrákiviken Hydra – Hydra stad – Egina, Aya Marina Varmt igen Veckan började med ostadigt väder som relativt snart slog om till finväder med sol och svaga vindar. Tack och lov, vi hade börjat misströsta det ostadiga och kalla vädret och dagen innan Stefan och Camilla kom hade vi t o m köpt en kupévärmare för att det var så kallt på nätterna i båten. Maten ansvarade Stefan och Camilla för och det vart verkligen ett lyft, underbara frukostar och måltider ombord varvades med restaurang besök. Fiskrestaurangen som ligger i direkt anslutning till fiskmarknaden i Egina var otroligt smutsig och ofräsch. Skiten och dammet hängde på väggar och fläktar, men fisken var väldigt god och det var väldigt exotiskt att äta på ett sånt ställe. Varannan natt Vi hittade en bra mix av naturhamnar och stadshamnar denna vecka. Ungefär varannan natt passade oss bra. Naturhamnar gav tystnad och naturupplevelser och städerna erbjöd fina vandringar i gulliga grekiska gränder, shopping och restaurangmat. I Grekland finns många katter som lever utomhus året runt. I Russian Bay bodde kattungen Tiger och hans två kattsyskon utan mamma, husse eller matte. Barnen matade kattungarna med sardiner. De var alldeles utsvultna och övergivna och vi blev snart deras favoriter på stranden. I Hydra stad fanns det otroligt mycket katter. Barnen lekte mest med Svartvit som bodde på kajen. Han lärde sig flera konster på det dygn då vi låg där: stå på bakbenen bl a. Åsnor istället för bilar På Hydra finns det inga bilar. Det är helt underbart och Hydra stad har seglat upp till toppen på bästa/charmigaste/mysigaste-hamnlistan. Alla transporter sker med åsnor och på morgonen då en lastbåt med diverse varor la till i hamnen var nog de flesta av öns åsnor på plats tillsammans med sina åsneförare för att för varorna vidare dit de skulle. Gammalt möter nytt. Vi såg en åsna bära en platt tv och flera andra var fullastade med möbler från IKEA! Medaljens baksida. I Grekland är det otroligt skräpigt. Det ligger plast och skräp längst stränderna och här i Saroniska havet flyter det även plast i vattnet här och var. Inte så konstigt då vi sett hur de gör med sin sophantering på öarna. Sopbilarna kör till en lite mer avlägsen plats på ön och så tippar man de blandade soporna utför en slänt och tänder på. Sakta pyr plast och matrester och det ryker giftiga gaser dygnet runt. Det som inte brinner upp ramlar längre ner i slänten mot vattnet till och vid nästa storm far nog en del ut i havet och blir till drivgods innan det spolas i land på nån strand innan nästa storm med ny vindriktning tar utan plasten på en ny seglats. Utanför Aten började vår motor låta konstigt. När den vid andra tillfället gick ner i varm och vibrerade på nytt sätt stängde vi av och Jimmy dök i och hittade en liten och en stor plastsäck runt drevet. Greklands historia syns. Uppe på bergtopparna ståtar 2500 år gamla tempel och ger en svindlande känsla av historien vingslag i dessa vatten. I tisdags vandrade vi ca 1,5 km från Aya Marina på Egina upp till Aphaea-templet. Aphaea var en nymf från Kreta som flydde från kung Minos. I går, torsdag, var vi och besökte Akropolis i Aten. Den vindstilla och soliga dagen gav oss en go stund bland dessa imponerande byggnadsverk och vi hade fin utsikt över Aten. 2006-11-04 18:35 Hydra, Grekland Hostlov med familjen Anvell Vecka 44 med Robban, Susanne och Josefin och Matilda Fredag: Dom kom med buss direkt från flygplatsen och det var strålande sol och varmt. Vi låg i den lilla marinan SEF alldeles intill den nya OS-arenan för basket. Vi hade förberett med middag och välkomstdrink. Efter det fiskade barnen krabbor och vi vuxna pratade tills vi somna vid niotiden. Lördag Visade sig vara Greklands nationaldag det insåg Susanne och Simon när dom försökte handla mat på flera olika ställen men allt var stängt. Sussi och Robert gick tidigt iväg från båten för att ordna med lite byråkrati som är nödvändig när nya personer mönstrar på. Vi trodde det skulle ta max en halvtimme men det tog mer än tre timmar. Det blev en 10km upptäcksfärd till Port Police i en marina i Pireus som hade dom rätta stämplarna. Efter en halvtimme inne hos hamnpolisen trodde Sussi och Robban att allt var klart. Då sa byråkraten: Give me 88 minutes? Både Robban och Sussi tappade hakan. Men det hamnpolisen menade var: ”Ge mig 88 cent”. ( ett exempel på att Greker inte pratar så bra engelska) Efter det puttrade vi ut ur hamnen i ett underbart sommarväder runt oss seglade div. jollar och många Grekiska farbröder var ute med sina små båtar och fiskade. Skåne familjen fick sitt första dopp i ett klarblått medelhav. Lagom när vi badat färdigt kom vinden och vi fick en underbar segling till södra Aigina. Där stannade vi till i en vik för ytterligare bad. Det var en spännande vik med fina klippformationer och grottor. När Robban skulle hjälpa Matilda som hade hamnat på en sten satte han foten precis bredvid en bläckfisk som tog tag i Robbans fot. Den hade nog inte riktigt insett hur stor Robban var och att han inte skulle passa i en bläckfisksmage. Det hela resulterade i en våldsam kamp och trots att Joakim hämtade harpunen och deltog med liv och lust lyckades bläckfisken undkomma. Natten tillbringade vi på svaj i en annan viksöder om Perdika på Aigina. Söndag Vi puttrade in till den lilla turist- och fiskehamnen Perdika. Där bestämde vi oss för ett bad före lunch och då lyckades barnen fånga en bläckfisk på ca 1 meters djup med en håv. Vilken lycka! Lagom när mörkret börja falla tog jag, Simon och Robban en liten joggingtur på ca 3km. måndag Vid lunchtid just när Robban och Susanne skulle ta en promenad råkade jag ta en titt på Navtexen, och tänka sig en ny riktig storm var på väg.(den fjärde sen vi flyttade ombord). Det skulle bli nordliga vindar och när vi tittade på himlen kunde vi se dom första tecknen på att något var på gång. Vi bestämde oss för att snarast sätta kurs söderut mot Poros. Halvvägs dvs efter ca en timme kom vinden. Den ökade från kanske 5m/sek till storm på kanske en kvart. Skummet blåste av vågtopparna och regnet öste ner så jag passade på att skura däck. Lagom när jag var klar kom åskan och blixtarna. När det var som mest dramatiskt kom blixtarna och smällarna exakt samtidigt. Farten gick upp till drygt 10knop och Sussi plockade fram flytvästar och instruerade. Jag och Robban turades om att styra. Lagom när vi kom in bland öarna försvann sikten helt, Sussi försökte med radarn men pga det intensiva regnade och dom stora vågorna var det ekon överallt på skärmen så vi fick styra efter kompassen med skärpt utkik tills sikten kom tillbaks och jag fick syn på Poros by. Vi hittade den sista platsen där förtöjde vi så gott vi kunde men fick trots det en hemsk natt, båten krängde och ryckte och det slamrade och ven i skot och rigg. Tisdag Vi gjorde ingenting förutom att vi i hällregn gick upp till utsiktsplatsen ovanför byn. Sussi och Susanne gjorde det enda som tusristbyrån rekomenderade denna dag. De satte sig på ett café och drack te med Metaxa. Natten till onsdagen bedarrade stormen. Onsdag När vi vaknade var det återigen sol och varmt. Vi hängde upp alla våra våta saker på tork och stämningen steg enormt. Sussi och jag kollade upp vädret. Vi kollar oftast från fyra håll Navtex max 24 timmar, Aftonbladet 5 dagar, En Grekisk hemsida som heter Posseidon 3 dagar, samt div båt grannar. Just i dag var budskapen rätt olika. Navtexen varnade för hårda vindar och dom tre andra källorna sa fint väder. Trots att Navtexen sällan har fel bestämde vi oss för att fortsätta söderut till Hydra. På vägen stannade vi och badade och snorklade. (Joakim och Josefin dyker utan problem ner sex meter och plockar upp snäckor och stenar.) Vilken skillnad från när vi besökte Hydra- åsnebyn/ön utan bilar, för bara någon vecka sedan. Då var allt öppet och kommersen i fullgång. Nu var mycket stängt och hela stället andades lugn. Vädret var underbart för promenader och bad och Simon och Robban tog en ny jogging runda. Tyvärr har jag fått i mig någonting olämpligt i Poros så hela jag och speciellt min mage behöver tydligen vila en tid. Solnedgången bort över Peloponnisos var en av dom vackraste på länge. I dag insåg vi när kyrkoklockorna börja ringa på eftermiddagen att vi inte ställt om våra klockor till vintertid utan levt 4-5dagar en timme fel. Torsdag Strålande väder, morgonbad vid det fantastiska klippbadet utanför hamnen I dag var fösta gången som vattentemperaturen var under 20 grader; 19,9. Efter lunch tog Robban, Simon och jag en lång vandring (3timmar) upp till klostrena som ligger högt upp i bergen. Utsikten var enorm och inte ett moln. Vi mötte och såg många människor som red på åsnor och hästar otroligt att dom tar sig fram på dom smala, branta och steniga stigarna. På kvällen hade vi tänkt ha ett litet avskedskalas men tyvärr slog magsjukan till först Jocke sen Matilda sen Susanne så kvällen och natten blev istället rätt jobbig för flera av oss. Fredag 10.50 vinkade vi av våra kära vänner. Vågorna gick ganska höga så resan in till Aten vart nog lite skumpig ombord på en bärplans delfinbåt för våra magsjuka gäster. Nu ska vi städa båten innan vi tar oss till Aigina för vinterupptagning. Först måste vi dock vänta ut den 5:e ev stormen ( just nu kuling) under denna resa……..så vi ligger här i Hydra så länge. Och finare by än denna har vi inte besökt på hela vår resa. Jimmy 3/11 3/11 23.45 Hydra Jag vaknar till ur min oroliga sömn, vi ligger i hydra det blåser väldigt hårt (femte stormen) och vi ligger ok men inte bra. Det innebär att båten kränger och rycker och det viner i tåg och rigg. Jag känner direkt att någonting känns konstigt eller oroligt. Jag bestämmer mig direkt för att gå upp och titta vad det var som framkallat känslan hos mig. När jag kommer upp är det mörkt men jag ser kyrkklockan den visar 23.45. Det rycker och drar i alla förtöjningslinor och spring. Men inget ser direkt konstigt ut Jag bestämmer mig i varje fall för att ta fram ytterliggare en 25mm lina och lägga som ett ytterliggare spring. När jag burit fram linan till fördäck får jag se det som jag tror fick upp mig på däck, en segelbåt är på väg in i hamnen den går för motor och kränger våldsamt i dom stora vågorna. Jag beslutar mig för att lägga springet som jag tänkt mig och samtidigt kolla in vad segelbåten tänkt sig. In i en liten hamn, i mycket hård pålandsvind och stora vågor, vad har hänt och varför tar dom den stora risken att gå in i en hamn under sådana förhållanden. Inte en ända människa förutom jag är vaken i hela hamnen. När båten kommit in i hamnbassängen får den våglä och jag kan se att det är en 40 fotare med två människor ombord. Emedan båten kör runt i hamnen går jag en lov, vågorna slår ibland över den höga vågbrytaren som vi ligger förtöjda mot. Den ända platsen som är ledig är en alldeles intill en riktigt stor motorbåt. Flera gånger är dom på väg att försöka sig på att förtöja på helt olämpliga ställen. Jag har som tur var en ficklampa i fickan och lyckas få kontakt med dom och dirigera dom mot den lediga platsen. Jag inser att det kommer att bli väldigt svårt för mig att göra fast moringlinorna som dom säkert kommer att föröka kasta till mig. Så jag går bort till vår båt och tar bort det grova springet, Gör fast det i en järnögla som ligger i vattennivå och ställer mig att vänta beredd med 20m 25mm lina i handen. Dom får i ankaret och backar in mellan den gigantiska motorbåten och en segelbåt. Vid ett tillfälle tar vinden tag i den backande segelbåten och slungar in den i motorbåten. När båten är ett par meter från mig slungar jag linan. Killen vid ratten fångar lätt linan och gör fast. Tyvärr går det inte lika bra när tjejen skall kasta styrbords moringlina den kommer inte ända fram till mig med påföljd att båten återigen tutchar till grannbåten. Men efter ett par försök lyckas dom kasta linan så jag kan fånga den och göra fast så dom kan tajta upp. I den hårda blåsten är det svårt att prata så jag uppfattar inget av vad besättningen på den Spanskflaggade båten säger. Men ett är säkert, dom hade tur en plats var ledig och det fanns någon som kunde assistera i land om inte tror jag att det kunde gått riktigt illa. Nästa morgon när jag går upp ser jag att Spaniorerna redan är på gång ut. Det blåser fortfarande hårt men dom går ur hamnen och sätter kurs söderut utan att hissa segel. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att prata med dom och höra hur det kom sig att dom tog risken att gå in i en hamn på det sätt som dom gjorde, men troligen behövde dom vila och sova. Stormar: 1an var i Jelsa när vi låg i hamn. Det vi märkte mest var det ihållande regnet. 2an var på väg in i en hamn i Lastovo med familjen Åkesson. Alla tyckte det var en spännande upplevelse (tror jag). 3an var i Aiginas hamn (vi märkte inte mycket av den). Vi låg väl skyddade där. 4an var när vi var på väg in till Paros hamn tillsammans med Robban och Susanne Robban, Simon och jag som styrde skrek av skräckblandad förtjusning när ovädret slog till med full kraft och det blev även en natt med dålig sömn. 5an var i Hydra hamn, även den resulterade i en dålig natt samt ovanstående historia. 4-7/11 2006 Vi vart kvar några dar på Hydra en ö som vi verkligen älskar. Sussi och jag gjorde bla en lång promenad upp i bergen i ett strålande höstväder klart och blå himmel. Från Hydra gick vi till Aigina. På vägen, alldeles utanför hamnen i Poros fick vi ”rädda” några Holländare som fått motorproblem. Det är nu så höstligt så trots att det är högtryck och solen lyser med fullkraft så vart Simon tvungen att ha på sig grytlappsvantarna när han stod till rors. I Aigina var vi ett par dagar och väntade in det rätta vädret för att kunna ta upp båten på ett lugnt och tryggt sätt. Sussi och jag som tidigare under resan ofta gått och lagt oss väldigt tidigt blev plötsligt nattmänniskor. Vi flyttade från förpiken in i en akterkoj där låg vi och pratade hela nätterna och den morgon som vi lyfte upp båten fick vi till och med frukost på sängen av Joakim. Upptagningen av båten gick helt problemfritt och grekerna som utförde det var verkligen erfarna och proffsiga. Jag tror det tog mindre än en timme från det att vi kommit till upptagningshamnen så var båten upptagen och säker placerad på uppställningsplatsen. Det är i princip ingenting att fixa på båten inför nästa säsong utom storseglet som behöver en översyn, lite teak som behöver oljas och några andra småsaker. Det är väldigt konstigt i Sverige brukar det vara listor som är hur långa som helst på grejor som skall fixas efter det att man tagit upp och det gäller både våra båtar som vi haft och våra kompisars båtar. Och då skall man ändå betänka att Cellina har en mycket mer omfattande utrustning än en normal svensk båt, massor med elektronik, tre duschar, två toaletter, varmvatten mm. Det innebär att troligen räcker det bra med en dags förberedelser i vår för att kunna segla iväg igen. Efter att ha packat, tagit av segel osv tog vi en 9km promenad in till stan där vi shoppa lite. Nu skall det bli spännande och gå och lägga sig i en koj som inte rör sig och dessutom lutar så det kommer att känns som om vi är på väg uppför en stor våg och i morgon bitti för man tänka sig för så man inte bara går upp med sängvärmen kvar i kroppen och dyker i så som vi ofta gör, gör man det i morgon blir det nog det sista man gör i detta liv. För det är nog minst 3,5meter ner till marken. Jimmy 7/11 2006 2006-11-08 18:43 Egina, Grekland Mental elasticitet! I tisdags (den 7 november) hände det mycket. Vi låg lugnt kvar i kojen och blev bjudna på frukost av Joakim. Vi hade inget bråttom upp för väderleksprognosen som vi läst på en grekisk hemsida dagen innan, spådde hård nordlig vind denna dag. Inte förrän på onsdagen skulle det vara lugnt på morgonen och sedan börja blåsa svaga sydvindar, vilket skulle tillåta upptagning av Cellina tidigast tidigt på onsdag morgon. Vi tyckte det kändes lite sent att ta upp båten dagen innan vi skulle flyga hem, men vad ska man göra när det inte går. Upptagningsplatsen består av en 5 meter bred docka som man ska backa in i och den ligger helt oskyddad på norra sidan av Aigina. När jag tittade ut genom styrbords akterruffs ena fönster såg jag dock något ovanligt. Grannbåtens vindmätare snurrade knappast. Vi tittade ut och det var helt lugnt. Ja, ja vi ligger ju rätt skyddade från nordan här….. och ja, ja ….vinden har väl inte riktigt kommit igång än, tänkte vi. Vi åt gott av frukter som Joakim skurit och rivit och vi fick kaffe och te. Sedan tittade vi upp igen och upptäckte då att alla våra grannbåtar som också skulle ta upp så fort vinden mojnat hade stuckit. Carpe diem tänkte vi, kanske är det bäst att göra ett försök i alla fall även om de lovat starka vindar. Vi kan gå runt udden till norrsidan och göra ett försök att backa in i dockan. Så inom några minuter så var vi på väg och solen sken och någon vind existerade knappast. Upptagning gick helt utan problem och så var vi på land hux flux och det var fortfarande förmiddag. Vi funderade på vad vi skulle göra med tiden vi hade kvar innan torsdag då vi skulle flyga hem och bestämde oss för att göra en vandring in till Aigina ,för att kolla färjetider för onsdagen och för att få röra på oss och för att få se lite av öns ”insida”. Solen sken och det var grekisk brittsommar. Vi vandrade i shorts och linne och njöt av värmen som vi visste skulle förbytas mot novemberkyla två dagar senare. När vi närmade oss Aigina stad kände vi vinden komma från söder och Jimmy och jag kommenterade det. Det var liksom var morgondagens väder redan denna dag. På onsdagen skulle det ju bli svaga sydvindar. Vi skämtade och sa för oss själva: -tänk om det är onsdag idag och att vi tagit fel på en dag. Vi har ju varit ute och seglat mycket och de senaste tidens stormar kan ju ha ruckat vår tidsuppfattning. När vi kommer in i Aigina uppsöker jag en toalett på en taverna medan familjen går vidare för att kolla upp färjebiljetterna. När jag åter möter dem sitter de på en parkbänk i färjehamnen och väntar på mig. De hade kollat upp färjetiderna och så sa de också, vet du vad, sa Jimmy, vi hade fel angående veckodag, det är onsdag idag, vi har legat en dag fel. – Gud vad jag vart förvånad. Det snurrade till i huvudet. Hur länge har vi tänkt fel? Varför sa inte Robban och Susanne nåt när de kom till civilisationen? Tur att vi kom på detta idag så att vi inte kom på det i morgon och missade planet hem. Gud vad det hade känts snopet att komma till flygplatsen en dag för sent då vi längtat efter att få åka hem nu en tid. ….Men så började tankarna snurra på i nya banor…….-Oh vilken tur och tänk då kommer vi att vara hemma inom drygt 24 timmar. Men kostigt är det! Hur kan bara en dag försvinna? Kan vi verkligen ha missat det? Det är ju märkligt , ja men ändå, det kanske är sånt som händer när man inte jobbar och är utanför civilisationen ett tag! Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag mer och mer glad över att vi skulle få åka hem så snart. Vi hade ju längtat efter att få åka hem och så kommer nu denna överraskning som en skänk från ovan. Kanske skulle det nu bli lite körigt att göra klart i båten och packa, men vi brukar kunna vara snabba, så om vi måste så det går nog. Gång på gång tog jag upp ämnet med familjen och alla ventilerade den väldigt ovanliga händelsen med mig och vi skrattade tillsammans (trodde jag) åt hur det kan bli ( men de skrattade förstås mer åt mig än med mig) Så blev det dags för eftermiddagsfika på ytterligare en taverna och jag passade på att göra ett toalettbesök även där och när jag kom ut till familjen som satt samlad runt tsatziki, dricka och bröd så ropade de pillemariskt och entusiastiskt i kör: -Lättlurad-lättlurad-lättlurad! Det är tisdag idag vi bara lurades!!!! PS. Familjekomplotten visade sig vara initiativ från Simon som de övriga inte var sena att haka på. Ja, denna familj kräver en viss mental elasticitet, tur att man är flexibel!!!! Lagom när jag börjat acceptera att det var onsdag så var det då dags att ställa om till tisdag igen. PUH!!! Sussi 2006-11-10 12:10 Örebro, Sverige 2006-10-04 23:48 Korfu stad, Korfu, Grekland Flerdimensionell överfart - Susanne I gar kom vi till Grekland och Korfu. Just nu gor vi stan. De närmasta dagarna ska vi segla runt Korfu for att sedan dra oss ned mot Paxos och Lefkas, Ithaca, Keffalonia och Zakyntos. Har kommer min upplevelse fran forsta natten under overfarten vilken gick valdigt bra i lungt vader. En havsupplevelse i flera dimensioner! 1-2 oktober 2006 Vi gick för motor längs med Dubrovnics murar vid 6-tiden på söndagskvällen. Den gamla staden och solnedgången erbjöd fina vyer, motiv och bakgrunder för ett intensivt fotande av pojkarna som turades om att styra. Sedan satte vi kurs söderut mot Grekland. Dagens västanvind hade lagt sig och havet var alldeles stilla och himlen klar. Jag lagade kroatiska ”flechfingergers”, dvs vitlökskryddade köttfärs”korvar” med varm persiljekryddad potatissallad, grönsallad, ajvar och lingonsylt. Det blev en lyxig måltid och en bra start på en lång resa på öppet hav. Jag gick och la mig med Joakim i förpiken medan Jimmy och Simon tog de två första passen. Det kändes så tryggt med Jimmy och hans känsla för havet och säkerheten ombord. Livflotten var surrad på däck, flytvästarna framtagna, livselar till styrman i sittbrunn, fungerade ficklampor på speciella platser och ett system bestämt för navigationsdokumentation om mot förmodan plottern och radarn skulle lägga av. Vi bestämde oss för att göra positionskryss i sjökortet var 4´e timme, men det var så kul så att vi kom att skriva positionen varje timme natten igenom, med en kort text om läget ombord och på havet. Jag vaknade av mig själv strax före 4 och gick upp för att lösa av Jimmy. Det passade bra för han började bli trött. När jag gav mig ut på min vakt gick månen just ner i sydväst efter att ha prytt det stilla vattnet med sin blänkande mångata. Månen gick ner och gav plats åt stjärnorna kändes det som, för en hänförande stjärnhimmel välkomnade mig i medelhavsnatten. Autopiloten styrde och motorns tuffade på så jag hade mycket tid och möjlighet att se mig omkring. Det hann bara gå några minuter innan jag fick sällskap. Två delfiner kom till båten och hoppade runt omkring mig och simmade i lekfulla banor. Jag såg dem hoppa och simma i det svaga skenet från lanternorna och tack vare den kraftiga marelden. Marelden fick delfinerna att glittrande lysa när det simmade som lekfulla ljuspilar i det annars så svarta vattnet. Jag satt och småpratade med delfinerna hela tiden som de fanns vid båten och de stannade i över 45 minuter. Att de orkade simma så länge i 6 knop och hoppa och leka! Jag tror det gillade ljuset från våra lanternor och ljuset från marelden som båten driver upp. Det var så stort och fint att sitta där själv mitt i allt de vackra och storslagna. Alla rymdens stjärnor formade himlen till en gnistrande kupol ovanför mig och även havet gnistrade med stjärnor runt de hoppande delfinerna. Den förväntade mer horisontella ”turen” fick även en vertikal riktning. Stjärnorna tillsammans med det svallande havet gnistade ikapp med rymden. Då och då erbjöd stjärnfall önskningar och tillfälle att känna tacksamhet över alla de vackra och fina stunder livet bjuder. Jag tittade mot solen och strimman av ljus som färgade vattnet orangerött mot mig och se då hoppade det delfiner igen, mitt i solstrimman. Först var de långt borta och gjorde höga lyckoskutt rakt upp i luften och landade sedan med magplask. Sen var det minst 6 delfiner som hoppade två och två i snygga bågformade hopp i soluppgången, allt närmare båten. Vi halv 8 kom Joakim upp. Han var på ett strålande humör, liksom jag. Vi satte oss tätt tillsammans. Han satt i mitt knä och jag lutade mig mot den stora nödväskan som var fiffigt placerad längst bak i sittbrunnen som ryggstöd åt bekväma stjärnskådare. Joakim lutade sig mot mig och så satt vi och tittade ut över det spegelblanka havet. Då kom det nya delfiner som glada hälsade morgonen med sin hopp. Sedan spelade Joakim sina favoritlåtar i sin mp3 för mig, vi lyssnade och sjöng tillsammans. Verkligenheten överträffar önskningarna ibland. Senare på dagen fick vi återigen påhälsning av två delfiner som bjöd på verklig närkontakt. De simmade och lekte framför fören på båten så vi stod och tittade på dem på bara en-två meters avstånd. Vi kom till Korfu hamn i tisdags morse vid 10-tiden. Resan tog ca 40 timmar. Vi kunde segla 5 av dessa, för övrigt gick vi för motor över ett stilla och denna gång tillmötesgående hav. 2006-10-06 23:56 Lackaviken Paxos, Korfu, Grekland Turkosgrönt vatten Nu var vi da till en av de platser vi verkligen ville besöka på var seglats Lackaviken på Paxos med sitt turkosgröna vatten och Paxos med grottor och mycket vacker natur. Jimmy har lagat motorn igen som la av precis inne i viken nar vi kom. Igensatt kylvattenfilter tror jag det var Vi blir runt on har en dag eller två innan vi går vidare till Vassiliki Sussi 2006-10-07 17:32 Paxos, Korfu, Grekland Korfu - Jimmy 3/10 Jag tog över efter Sussi vid 4 tiden på morgonen, när jag kom upp var vi nära Korfu. Sussi hade för första gången navigerat med radar, hon var klart imponerad av radarns förträfflighet När jag kom upp var det riktigt mörkt, månen hade nyligen gått ner och det som syndes var ljuset från någon liten stad i Albanien, massor av ljus från div ställen på Korfu, flera snabbgående fartyg samt flera fyrar. Det var verkligen roligt att navigera sig in till Korfu i mörkret med hjälp av radar, många gånger kom jag att tänka på alla fina stunder jag hade på Amorina brygga i Australien tillsammans med Styrmännen Berra, Nick o Robban. (Jag har inte använt radar sen dess) Jag funderade också mycket över Albanien som jag nästan inte vet någonting om förutom att folk flyr över till Italien med små båtar och till och med gummimadrasser och där jag befann mig i sundet mellan Korfu och Albanien är det bara ett par kilometer. !! Väl framme gick inklareringen förvånansvärt smidigt. Mycket tackvare att Sussi hade lite Euro i kontanter. Om hon inte haft det hade det nog blivit besvärligt. (Vi har haft mycket byråkratiska problem i Kroatien någon gång när jag känner för det skall jag försöka skriva ner vad vi var med om) Vi la oss i den nybyggda marinan någon mil utanför Korfu stad. Det visade sig vara en övervintringshamn med 1000! Båtplatser. Oj vilken skillnad emot Kroatien. I Kroatien har vi nästan bara sett charterbåtar i 36-54 fotsklassen oftast bara ett par år gamla nästan alla i toppskick. Vår 7år gamla har ofta sett gammal och ovårdad ut mot alla nya. Men här på Korfu är det annorlunda här finns allt från gamla skärgårdskryssare i trä i dåligt skick till moderna 80foots racer. Flera båtar med besättning (man och hustru ofta 55+) har redan kurat in sig för vintern anslutit el och vatten och ställt parabolantennen på bryggan, cykeln i cykelstället allt väldigt likt en husvagncamping. Det känns väldigt ospännande och jag känner klart att vi inte skulle klara att tillbringa en vinter på det sättet. Joakim var naturligtvis glass sugen efter en så lång resa till havs, han insåg direkt vid glass boxen att kostnadsläget i Grekland inte kan jämföras med Kroatien här kostar en Magnum mer än hemma i Sverige. Dagens höjdpunkt för Joakim var att han fick sitta och titta på när en man gjorde en fast ögla på en spunnen grov lina det hela var väldigt omständligt och tog lång tid men Joakim följde mannens minsta rörelse. Vi var alla trötta efter den ca 40 timmar långa överfarten, jag bestämde mig för att för första gången sova i en akterkoj. 4/10 Vi hade bestämt oss för att besöka Korfu stad. Det var en chock. Det hela började med att vi gick upp till busshållplatsen. Det kändes som att stå 1 meter från en racerbana bilar och motorcyklar vrålade förbi i vansinnig fart. Väl ombord på bussen kändes det som att åka berg och dalbana eller någonting liknande bussen bara vrålade fram tutade och krängde hit o dit ibland med öppna dörrar t o m. När vi kom fram till staden var ljuden, pulsen och alla människorna för mycket, vi kände snabbt att vi var tvungna att komma undan, vi hittade ett lugnt öl café där vi drack vår första Grekiska öl och delade på en tsatsiki. Vilken skillnad att komma till ett EU land när man varit ett tag i Kroatien, EU´s ide om att varor fritt skall kunna handlas inom EU fungerar verkligen. Här finns allt. Mataffärer som är som Parkhallen, båtaffärer som har allt, klädesaffärer med 100 tals t-shirtar. ( Frågan är bara behöver vi allt detta och hur påverkas miljön, jag blir orolig) När vi besökte Dubrovnik för någon vecka sedan slogs man av det magra utbudet på varor, här var det verkligen tvärtom. Det ända vi köpte var en DVD film (Hook) med svensk text så nu skall vi få se en film tillsammans på datorn nere i Cellinas salong vid något tillfälle Vi besökte också två kyrkor men som vanligt känner man sig obekväm man vet inte om man får gå där man går, om klädseln är stötande, om man får prata eller inte osv. så besöken vart korta. Vi tillbringade några timmar i stan före vi tog bussen hem till lugna trygga Cellina. Ps det känns ännu varmare här och vattentemperaturen har gått upp från 22grader i Dubrovnik till 24 grader här på Korfu När vi ändå är inne på siffror: Lufttryck: 1009 mbar Lufttemp: 29 o C Vattentemp: 24 o C Vind: 2 m/s växlande Vatten till båten med slang kostar 7 Euro per 20 minuter!!! Ny enhet för oss. Idag har vi gått en lång promenad på ön Paxos. Joakim hittade flintastenar, så nu har vi tillverkat vassa bitar. Passar ju bra nu när Simon är så långhårig och vill bli klippt! Sussi Korfu 3 okt –Patras 13 okt Vi lämnade Korfu efter bara 3 nätter, (två nätter i Gouvia nära huvudstaden och sedan en natt i den lilla fiskebyn Petroli på ostsidan ). Vi ville gärna få några dagar på Paxosöarna som vi verkligen gillar efter våra besök sommaren 2001. Lackaviken som ligger på norra spetsen är en riktig pärla, turkost vatten, 4-5meter djupt perfekt för ankring. Längst inne i viken ligger ett antal tavernor och några små butiker. Vi anlände i strålande sol, precis när vi skulle fälla ankaret hostade motorn till. Vi kunde snabbt konstatera att det var sjövattenpumpen som gett upp. Vi blev kvar i 2 nätter och fixade motorn provisoriskt. Vi gjorde en lång promenad en till en väldigt häftig stenstrand där Joakim hittade flera fina flintastenar som vi spräckte så det blev vassa skärvor. Vädret slog om till regn och som flera gånger förut så märks en klar skillnad ombord på stämningen när det är bra eller dåligt väder. Joakim och Simon är helt fantastiska och jag tror inte Joakim någon gång varit på dåligt humör sen vi kom ner. Simon säjer inte så mycket utan försjunker bara i någon bok när det är långtråkigt. Vi gjorde också en övernattning i Gaios (huvudort på Paxos) före vi satte segel mot Vassiliki ca 50 distans. Det vart resans bästa segling så här långt, stora vågor, massor med vind och sol och vi kunde precis sträcka mot Vassiliki. Tyvärr var det vindstilla i Vassiliki och jag led verkligen med Simon som sett så fram emot att få vindsurfa på ett av dom bästa ställena i hela Europa. Allt som hade med surfing och Hobiesegling hade stängt igen för mindre än 2 veckor sedan. Och allt som fanns kvar var lite kvarglömda grejor och väl inpackade prylar. Höjdpunkten vart istället snorklingen i det 25-gradiga vattnet, sol och massor av färgglada fiskar. En annan sak som hände var att jag tidigt en morgon fick se en skaplig bläckfisk bakom båten, jag väckte upp Simon och Jocke och dom lyckades harpunera den så det vart bläckfisk till lunch. Det var verkligen synd att det inte blev någon surfing och segling och jag har lovat Simon att vi skall åka tillbaks nästa år. Vi seglade vidare söderut och kryssade ner till Ithaka. Där sov vi några få timmar i en vik förre vi satte kurs mot Greklands tredje största stad Patras. Det tog 10 timmar varav vi seglade några få. Vågorna var stora och det ar en rätt jobbig överfart, men som tur var sken solen. Vi stannade en natt i Patras. Det jag kommer att minnas från Patras var vårat försök att växla våra pengar som blev över från våran tid i Kroatien (2 timmar i flera banker men utan framgång så det går troligen inte att växla Kuna till Euro i hela Grekland), tiggande Zigenarbarn, samt Sussis och mitt besök på en trendig pub nära hamnen där drack vi drack varsin gin o tonic och därefter pratade hela natten. På morgonen vaknade vi tidigt och tog en gemensam träningsrunda. 13/10 2006 Jimmy Lizzys Yatchclub 13-14 okt Knappt en dagsfärd från Patras ligger Nisos Trizonia. Först måste man dock passera under den nybyggda Andirrionbron mellan Peleponnisos och fastlandet i norr, ca 4 nm norr om Patras. Bron är hög och stor och inte öppningsbar men det föranledde inte någon dispens från byråkratin. Minst 3 gånger skulle man anropa bron innan man fick passera. Man fick noggranna anvisningar om i mellan vilka pyloner man skulle gå. Eftersom vi stack på sena eftermiddagen så blev det mörkt innan vi anlände till de stora men något ödelagda marinan på Nisos Trizonia. När det ljusnade nästa dag visade det sig att nästan alla båtar som låg där var lämnade för vintern. Det fanns även två vrak vilket stärkte den något spöklika stämningen. Och massor med vildkatter. Det fanns en skylt vid bryggfästet som väckte vår nyfikenhet; Lizzys yatchclub. Hur kunde det finnas en yatchclub här, som var öppen och vilka skulle gå dit? Ja vi skulle det i alla fall. Lizzys yatchclub visade sig vara en litet mysig taverna, mötesplats och oas. Vi mötte Alison där, Lizzys dotter och hon hade drivit tavernan i 18 år nu. Från början var det en dröm som hennes mamma haft att öppna en yatchclub i Grekland, eller så var det hennes mamma som finansierat Alisons dröm och att dottern då uppkallat den lilla oasen efter mamman. Här var det mysigt och lugnt och andades 50-60-tals sommarstuga och atmosfär. Vi var de enda gästerna, i högtalarna spelades lugn salsa; Buena Vista Social Club och det fanns en färsk väderleksrapport på anslagstavlan, svenska och engelska böcker att byta och schackspel och back gammon som killarna passade på att spela under tiden som vi var där. Jimmy och jag drack öl och medan vi väntade på att dagens soppa skulle bli klar,(vi hade frågat efter spaghetti, men hon kunde inte hitta den) så passade vi på att läsa gamla gästböcker med många nöjda gästers hälsningar. Vi fick reda på att marinan byggts upp med EU-stöd men att det för drift och underhåll nu inte fanns några grekiska pengar att stoppa in. Så därav spökstämningen och skräpet. Det fanns ingen bra sophantering på ön heller. Allt samlas in bara (förutom det som har slängts i naturen) och läggs på hög på öns andra sida, sa hon. Trots skräp och förfall i viken så var minnet besöket på Nisos Trizonia varmt och trivsamt, tack vare Alison och den mysiga stämningen på Lizzys yatchclub. Susanne Corinthkanalen 16 oktober Efter en något gungig natt i småbåtshamnen i Corinth,(som kunde blivit ännu gungigare om inte en snäll fiskare visade oss en ledig fiskebåtsplats i den mer skyddade delen av hamnen) anropa Jimmy Corintkanalen halv 7 på måndagsmorgonen. Jo vi skulle kunna passera under tidiga morgonen om vi åkte fram till inloppet till 8 och tog rygg på en lastbåt som just skulle passera. Det var en riktigt kylig, klar och nu lugn morgon som ljusnade under vår färd in i Corintkanalen. Kanalen var djup, 6000 slavars möda har gått åt för att gräva kanalen som stod klar 1893. Sedan fick den restaureras efter 2:a världskriget då den blev förstörd. Den var ca 6 km och förbinder Corithhavet med det Saroniska havet i öster. Den är också en av världens dyraste kanaler och man ser till pris per kanallängd. Vi fick betala 165 Euro! Under tiden som Jimmy var och betalade fick vi vid båten besök av ett gäng husselösa hundvalpar av de sötare slaget. Susanne Aigina, tisdag den 17 oktober 2006 Nu befinner vi oss i Aigina på ön med samma namn, men tre olika stavningar minst) ca 20 nm söder om Athen. På vägen in i hamnen blev vi ovetandes fotograferade av en kvinna med ett affärsupplägg som i alla fall vi föll för. Så nu har vi en fin bild på båten i salongen. Här i hamnen ligger vi nu bra skyddade för den hårda nordvinden som viner på andra sidan ön. Jimmy och Simon har varit och kollat in den boatyard där Cellina ska få stå och torka några månader under vintern. Kanonis boatyard verkade ok, men inte mer, så vi får hålla tummarna att allt går väl. Nu har vi i alla fall bokat plats där, så nu ska vi tag i flygbokning istället 9-10 nov. Nu på eftermiddagen har vi bjudit Jerk Oldenburg, en svensk långseglare på kaffe. Det var väldigt spännande att höra om hans 8 års segling själv, jorden runt på båten S/Y Vindela. I morgon kommer Stefan, Camilla med barnen Isabelle och Emil för en veckas segling. Det ser vi fram emot jättemycket. Så nu skurar vi båten och gör den fin. Ute är det jättekallt idag så nu har vi precis inhandlat en kupévärmare som skänker behaglig värme nere i båten. Barnen lyssnar på Harry Potter i hörlurar från datorn, jag skriver i denna text och Jimmy mekar med motorn och ser fram emot de reservdelar som Stefan kommer med i morgon. Susanne 2006-10-27 21:09 SEF marina, Aten, Grekland En underbar vecka tillsammans med Camilla, Stefan, Isabelle och Emil 18-25 oktober i vattnen söder om Aten Rutt: Egina stad – Egina vik på södrasidan - Russian Bay, Poros – Poros stad – Mandhrákiviken Hydra – Hydra stad – Egina, Aya Marina Varmt igen Veckan började med ostadigt väder som relativt snart slog om till finväder med sol och svaga vindar. Tack och lov, vi hade börjat misströsta det ostadiga och kalla vädret och dagen innan Stefan och Camilla kom hade vi t o m köpt en kupévärmare för att det var så kallt på nätterna i båten. Maten ansvarade Stefan och Camilla för och det vart verkligen ett lyft, underbara frukostar och måltider ombord varvades med restaurang besök. Fiskrestaurangen som ligger i direkt anslutning till fiskmarknaden i Egina var otroligt smutsig och ofräsch. Skiten och dammet hängde på väggar och fläktar, men fisken var väldigt god och det var väldigt exotiskt att äta på ett sånt ställe. Varannan natt Vi hittade en bra mix av naturhamnar och stadshamnar denna vecka. Ungefär varannan natt passade oss bra. Naturhamnar gav tystnad och naturupplevelser och städerna erbjöd fina vandringar i gulliga grekiska gränder, shopping och restaurangmat. I Grekland finns många katter som lever utomhus året runt. I Russian Bay bodde kattungen Tiger och hans två kattsyskon utan mamma, husse eller matte. Barnen matade kattungarna med sardiner. De var alldeles utsvultna och övergivna och vi blev snart deras favoriter på stranden. I Hydra stad fanns det otroligt mycket katter. Barnen lekte mest med Svartvit som bodde på kajen. Han lärde sig flera konster på det dygn då vi låg där: stå på bakbenen bl a. Åsnor istället för bilar På Hydra finns det inga bilar. Det är helt underbart och Hydra stad har seglat upp till toppen på bästa/charmigaste/mysigaste-hamnlistan. Alla transporter sker med åsnor och på morgonen då en lastbåt med diverse varor la till i hamnen var nog de flesta av öns åsnor på plats tillsammans med sina åsneförare för att för varorna vidare dit de skulle. Gammalt möter nytt. Vi såg en åsna bära en platt tv och flera andra var fullastade med möbler från IKEA! Medaljens baksida. I Grekland är det otroligt skräpigt. Det ligger plast och skräp längst stränderna och här i Saroniska havet flyter det även plast i vattnet här och var. Inte så konstigt då vi sett hur de gör med sin sophantering på öarna. Sopbilarna kör till en lite mer avlägsen plats på ön och så tippar man de blandade soporna utför en slänt och tänder på. Sakta pyr plast och matrester och det ryker giftiga gaser dygnet runt. Det som inte brinner upp ramlar längre ner i slänten mot vattnet till och vid nästa storm far nog en del ut i havet och blir till drivgods innan det spolas i land på nån strand innan nästa storm med ny vindriktning tar utan plasten på en ny seglats. Utanför Aten började vår motor låta konstigt. När den vid andra tillfället gick ner i varm och vibrerade på nytt sätt stängde vi av och Jimmy dök i och hittade en liten och en stor plastsäck runt drevet. Greklands historia syns. Uppe på bergtopparna ståtar 2500 år gamla tempel och ger en svindlande känsla av historien vingslag i dessa vatten. I tisdags vandrade vi ca 1,5 km från Aya Marina på Egina upp till Aphaea-templet. Aphaea var en nymf från Kreta som flydde från kung Minos. I går, torsdag, var vi och besökte Akropolis i Aten. Den vindstilla och soliga dagen gav oss en go stund bland dessa imponerande byggnadsverk och vi hade fin utsikt över Aten. 2006-11-04 18:35 Hydra, Grekland Hostlov med familjen Anvell Vecka 44 med Robban, Susanne och Josefin och Matilda Fredag: Dom kom med buss direkt från flygplatsen och det var strålande sol och varmt. Vi låg i den lilla marinan SEF alldeles intill den nya OS-arenan för basket. Vi hade förberett med middag och välkomstdrink. Efter det fiskade barnen krabbor och vi vuxna pratade tills vi somna vid niotiden. Lördag Visade sig vara Greklands nationaldag det insåg Susanne och Simon när dom försökte handla mat på flera olika ställen men allt var stängt. Sussi och Robert gick tidigt iväg från båten för att ordna med lite byråkrati som är nödvändig när nya personer mönstrar på. Vi trodde det skulle ta max en halvtimme men det tog mer än tre timmar. Det blev en 10km upptäcksfärd till Port Police i en marina i Pireus som hade dom rätta stämplarna. Efter en halvtimme inne hos hamnpolisen trodde Sussi och Robban att allt var klart. Då sa byråkraten: Give me 88 minutes? Både Robban och Sussi tappade hakan. Men det hamnpolisen menade var: ”Ge mig 88 cent”. ( ett exempel på att Greker inte pratar så bra engelska) Efter det puttrade vi ut ur hamnen i ett underbart sommarväder runt oss seglade div. jollar och många Grekiska farbröder var ute med sina små båtar och fiskade. Skåne familjen fick sitt första dopp i ett klarblått medelhav. Lagom när vi badat färdigt kom vinden och vi fick en underbar segling till södra Aigina. Där stannade vi till i en vik för ytterligare bad. Det var en spännande vik med fina klippformationer och grottor. När Robban skulle hjälpa Matilda som hade hamnat på en sten satte han foten precis bredvid en bläckfisk som tog tag i Robbans fot. Den hade nog inte riktigt insett hur stor Robban var och att han inte skulle passa i en bläckfisksmage. Det hela resulterade i en våldsam kamp och trots att Joakim hämtade harpunen och deltog med liv och lust lyckades bläckfisken undkomma. Natten tillbringade vi på svaj i en annan viksöder om Perdika på Aigina. Söndag Vi puttrade in till den lilla turist- och fiskehamnen Perdika. Där bestämde vi oss för ett bad före lunch och då lyckades barnen fånga en bläckfisk på ca 1 meters djup med en håv. Vilken lycka! Lagom när mörkret börja falla tog jag, Simon och Robban en liten joggingtur på ca 3km. måndag Vid lunchtid just när Robban och Susanne skulle ta en promenad råkade jag ta en titt på Navtexen, och tänka sig en ny riktig storm var på väg.(den fjärde sen vi flyttade ombord). Det skulle bli nordliga vindar och när vi tittade på himlen kunde vi se dom första tecknen på att något var på gång. Vi bestämde oss för att snarast sätta kurs söderut mot Poros. Halvvägs dvs efter ca en timme kom vinden. Den ökade från kanske 5m/sek till storm på kanske en kvart. Skummet blåste av vågtopparna och regnet öste ner så jag passade på att skura däck. Lagom när jag var klar kom åskan och blixtarna. När det var som mest dramatiskt kom blixtarna och smällarna exakt samtidigt. Farten gick upp till drygt 10knop och Sussi plockade fram flytvästar och instruerade. Jag och Robban turades om att styra. Lagom när vi kom in bland öarna försvann sikten helt, Sussi försökte med radarn men pga det intensiva regnade och dom stora vågorna var det ekon överallt på skärmen så vi fick styra efter kompassen med skärpt utkik tills sikten kom tillbaks och jag fick syn på Poros by. Vi hittade den sista platsen där förtöjde vi så gott vi kunde men fick trots det en hemsk natt, båten krängde och ryckte och det slamrade och ven i skot och rigg. Tisdag Vi gjorde ingenting förutom att vi i hällregn gick upp till utsiktsplatsen ovanför byn. Sussi och Susanne gjorde det enda som tusristbyrån rekomenderade denna dag. De satte sig på ett café och drack te med Metaxa. Natten till onsdagen bedarrade stormen. Onsdag När vi vaknade var det återigen sol och varmt. Vi hängde upp alla våra våta saker på tork och stämningen steg enormt. Sussi och jag kollade upp vädret. Vi kollar oftast från fyra håll Navtex max 24 timmar, Aftonbladet 5 dagar, En Grekisk hemsida som heter Posseidon 3 dagar, samt div båt grannar. Just i dag var budskapen rätt olika. Navtexen varnade för hårda vindar och dom tre andra källorna sa fint väder. Trots att Navtexen sällan har fel bestämde vi oss för att fortsätta söderut till Hydra. På vägen stannade vi och badade och snorklade. (Joakim och Josefin dyker utan problem ner sex meter och plockar upp snäckor och stenar.) Vilken skillnad från när vi besökte Hydra- åsnebyn/ön utan bilar, för bara någon vecka sedan. Då var allt öppet och kommersen i fullgång. Nu var mycket stängt och hela stället andades lugn. Vädret var underbart för promenader och bad och Simon och Robban tog en ny jogging runda. Tyvärr har jag fått i mig någonting olämpligt i Poros så hela jag och speciellt min mage behöver tydligen vila en tid. Solnedgången bort över Peloponnisos var en av dom vackraste på länge. I dag insåg vi när kyrkoklockorna börja ringa på eftermiddagen att vi inte ställt om våra klockor till vintertid utan levt 4-5dagar en timme fel. Torsdag Strålande väder, morgonbad vid det fantastiska klippbadet utanför hamnen I dag var fösta gången som vattentemperaturen var under 20 grader; 19,9. Efter lunch tog Robban, Simon och jag en lång vandring (3timmar) upp till klostrena som ligger högt upp i bergen. Utsikten var enorm och inte ett moln. Vi mötte och såg många människor som red på åsnor och hästar otroligt att dom tar sig fram på dom smala, branta och steniga stigarna. På kvällen hade vi tänkt ha ett litet avskedskalas men tyvärr slog magsjukan till först Jocke sen Matilda sen Susanne så kvällen och natten blev istället rätt jobbig för flera av oss. Fredag 10.50 vinkade vi av våra kära vänner. Vågorna gick ganska höga så resan in till Aten vart nog lite skumpig ombord på en bärplans delfinbåt för våra magsjuka gäster. Nu ska vi städa båten innan vi tar oss till Aigina för vinterupptagning. Först måste vi dock vänta ut den 5:e ev stormen ( just nu kuling) under denna resa……..så vi ligger här i Hydra så länge. Och finare by än denna har vi inte besökt på hela vår resa. Jimmy 3/11 3/11 23.45 Hydra Jag vaknar till ur min oroliga sömn, vi ligger i hydra det blåser väldigt hårt (femte stormen) och vi ligger ok men inte bra. Det innebär att båten kränger och rycker och det viner i tåg och rigg. Jag känner direkt att någonting känns konstigt eller oroligt. Jag bestämmer mig direkt för att gå upp och titta vad det var som framkallat känslan hos mig. När jag kommer upp är det mörkt men jag ser kyrkklockan den visar 23.45. Det rycker och drar i alla förtöjningslinor och spring. Men inget ser direkt konstigt ut Jag bestämmer mig i varje fall för att ta fram ytterliggare en 25mm lina och lägga som ett ytterliggare spring. När jag burit fram linan till fördäck får jag se det som jag tror fick upp mig på däck, en segelbåt är på väg in i hamnen den går för motor och kränger våldsamt i dom stora vågorna. Jag beslutar mig för att lägga springet som jag tänkt mig och samtidigt kolla in vad segelbåten tänkt sig. In i en liten hamn, i mycket hård pålandsvind och stora vågor, vad har hänt och varför tar dom den stora risken att gå in i en hamn under sådana förhållanden. Inte en ända människa förutom jag är vaken i hela hamnen. När båten kommit in i hamnbassängen får den våglä och jag kan se att det är en 40 fotare med två människor ombord. Emedan båten kör runt i hamnen går jag en lov, vågorna slår ibland över den höga vågbrytaren som vi ligger förtöjda mot. Den ända platsen som är ledig är en alldeles intill en riktigt stor motorbåt. Flera gånger är dom på väg att försöka sig på att förtöja på helt olämpliga ställen. Jag har som tur var en ficklampa i fickan och lyckas få kontakt med dom och dirigera dom mot den lediga platsen. Jag inser att det kommer att bli väldigt svårt för mig att göra fast moringlinorna som dom säkert kommer att föröka kasta till mig. Så jag går bort till vår båt och tar bort det grova springet, Gör fast det i en järnögla som ligger i vattennivå och ställer mig att vänta beredd med 20m 25mm lina i handen. Dom får i ankaret och backar in mellan den gigantiska motorbåten och en segelbåt. Vid ett tillfälle tar vinden tag i den backande segelbåten och slungar in den i motorbåten. När båten är ett par meter från mig slungar jag linan. Killen vid ratten fångar lätt linan och gör fast. Tyvärr går det inte lika bra när tjejen skall kasta styrbords moringlina den kommer inte ända fram till mig med påföljd att båten återigen tutchar till grannbåten. Men efter ett par försök lyckas dom kasta linan så jag kan fånga den och göra fast så dom kan tajta upp. I den hårda blåsten är det svårt att prata så jag uppfattar inget av vad besättningen på den Spanskflaggade båten säger. Men ett är säkert, dom hade tur en plats var ledig och det fanns någon som kunde assistera i land om inte tror jag att det kunde gått riktigt illa. Nästa morgon när jag går upp ser jag att Spaniorerna redan är på gång ut. Det blåser fortfarande hårt men dom går ur hamnen och sätter kurs söderut utan att hissa segel. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att prata med dom och höra hur det kom sig att dom tog risken att gå in i en hamn på det sätt som dom gjorde, men troligen behövde dom vila och sova. Stormar: 1an var i Jelsa när vi låg i hamn. Det vi märkte mest var det ihållande regnet. 2an var på väg in i en hamn i Lastovo med familjen Åkesson. Alla tyckte det var en spännande upplevelse (tror jag). 3an var i Aiginas hamn (vi märkte inte mycket av den). Vi låg väl skyddade där. 4an var när vi var på väg in till Paros hamn tillsammans med Robban och Susanne Robban, Simon och jag som styrde skrek av skräckblandad förtjusning när ovädret slog till med full kraft och det blev även en natt med dålig sömn. 5an var i Hydra hamn, även den resulterade i en dålig natt samt ovanstående historia. 4-7/11 2006 Vi vart kvar några dar på Hydra en ö som vi verkligen älskar. Sussi och jag gjorde bla en lång promenad upp i bergen i ett strålande höstväder klart och blå himmel. Från Hydra gick vi till Aigina. På vägen, alldeles utanför hamnen i Poros fick vi ”rädda” några Holländare som fått motorproblem. Det är nu så höstligt så trots att det är högtryck och solen lyser med fullkraft så vart Simon tvungen att ha på sig grytlappsvantarna när han stod till rors. I Aigina var vi ett par dagar och väntade in det rätta vädret för att kunna ta upp båten på ett lugnt och tryggt sätt. Sussi och jag som tidigare under resan ofta gått och lagt oss väldigt tidigt blev plötsligt nattmänniskor. Vi flyttade från förpiken in i en akterkoj där låg vi och pratade hela nätterna och den morgon som vi lyfte upp båten fick vi till och med frukost på sängen av Joakim. Upptagningen av båten gick helt problemfritt och grekerna som utförde det var verkligen erfarna och proffsiga. Jag tror det tog mindre än en timme från det att vi kommit till upptagningshamnen så var båten upptagen och säker placerad på uppställningsplatsen. Det är i princip ingenting att fixa på båten inför nästa säsong utom storseglet som behöver en översyn, lite teak som behöver oljas och några andra småsaker. Det är väldigt konstigt i Sverige brukar det vara listor som är hur långa som helst på grejor som skall fixas efter det att man tagit upp och det gäller både våra båtar som vi haft och våra kompisars båtar. Och då skall man ändå betänka att Cellina har en mycket mer omfattande utrustning än en normal svensk båt, massor med elektronik, tre duschar, två toaletter, varmvatten mm. Det innebär att troligen räcker det bra med en dags förberedelser i vår för att kunna segla iväg igen. Efter att ha packat, tagit av segel osv tog vi en 9km promenad in till stan där vi shoppa lite. Nu skall det bli spännande och gå och lägga sig i en koj som inte rör sig och dessutom lutar så det kommer att känns som om vi är på väg uppför en stor våg och i morgon bitti för man tänka sig för så man inte bara går upp med sängvärmen kvar i kroppen och dyker i så som vi ofta gör, gör man det i morgon blir det nog det sista man gör i detta liv. För det är nog minst 3,5meter ner till marken. Jimmy 7/11 2006 2006-11-08 18:43 Egina, Grekland Mental elasticitet! I tisdags (den 7 november) hände det mycket. Vi låg lugnt kvar i kojen och blev bjudna på frukost av Joakim. Vi hade inget bråttom upp för väderleksprognosen som vi läst på en grekisk hemsida dagen innan, spådde hård nordlig vind denna dag. Inte förrän på onsdagen skulle det vara lugnt på morgonen och sedan börja blåsa svaga sydvindar, vilket skulle tillåta upptagning av Cellina tidigast tidigt på onsdag morgon. Vi tyckte det kändes lite sent att ta upp båten dagen innan vi skulle flyga hem, men vad ska man göra när det inte går. Upptagningsplatsen består av en 5 meter bred docka som man ska backa in i och den ligger helt oskyddad på norra sidan av Aigina. När jag tittade ut genom styrbords akterruffs ena fönster såg jag dock något ovanligt. Grannbåtens vindmätare snurrade knappast. Vi tittade ut och det var helt lugnt. Ja, ja vi ligger ju rätt skyddade från nordan här….. och ja, ja ….vinden har väl inte riktigt kommit igång än, tänkte vi. Vi åt gott av frukter som Joakim skurit och rivit och vi fick kaffe och te. Sedan tittade vi upp igen och upptäckte då att alla våra grannbåtar som också skulle ta upp så fort vinden mojnat hade stuckit. Carpe diem tänkte vi, kanske är det bäst att göra ett försök i alla fall även om de lovat starka vindar. Vi kan gå runt udden till norrsidan och göra ett försök att backa in i dockan. Så inom några minuter så var vi på väg och solen sken och någon vind existerade knappast. Upptagning gick helt utan problem och så var vi på land hux flux och det var fortfarande förmiddag. Vi funderade på vad vi skulle göra med tiden vi hade kvar innan torsdag då vi skulle flyga hem och bestämde oss för att göra en vandring in till Aigina ,för att kolla färjetider för onsdagen och för att få röra på oss och för att få se lite av öns ”insida”. Solen sken och det var grekisk brittsommar. Vi vandrade i shorts och linne och njöt av värmen som vi visste skulle förbytas mot novemberkyla två dagar senare. När vi närmade oss Aigina stad kände vi vinden komma från söder och Jimmy och jag kommenterade det. Det var liksom var morgondagens väder redan denna dag. På onsdagen skulle det ju bli svaga sydvindar. Vi skämtade och sa för oss själva: -tänk om det är onsdag idag och att vi tagit fel på en dag. Vi har ju varit ute och seglat mycket och de senaste tidens stormar kan ju ha ruckat vår tidsuppfattning. När vi kommer in i Aigina uppsöker jag en toalett på en taverna medan familjen går vidare för att kolla upp färjebiljetterna. När jag åter möter dem sitter de på en parkbänk i färjehamnen och väntar på mig. De hade kollat upp färjetiderna och så sa de också, vet du vad, sa Jimmy, vi hade fel angående veckodag, det är onsdag idag, vi har legat en dag fel. – Gud vad jag vart förvånad. Det snurrade till i huvudet. Hur länge har vi tänkt fel? Varför sa inte Robban och Susanne nåt när de kom till civilisationen? Tur att vi kom på detta idag så att vi inte kom på det i morgon och missade planet hem. Gud vad det hade känts snopet att komma till flygplatsen en dag för sent då vi längtat efter att få åka hem nu en tid. ….Men så började tankarna snurra på i nya banor…….-Oh vilken tur och tänk då kommer vi att vara hemma inom drygt 24 timmar. Men kostigt är det! Hur kan bara en dag försvinna? Kan vi verkligen ha missat det? Det är ju märkligt , ja men ändå, det kanske är sånt som händer när man inte jobbar och är utanför civilisationen ett tag! Allt eftersom eftermiddagen gick blev jag mer och mer glad över att vi skulle få åka hem så snart. Vi hade ju längtat efter att få åka hem och så kommer nu denna överraskning som en skänk från ovan. Kanske skulle det nu bli lite körigt att göra klart i båten och packa, men vi brukar kunna vara snabba, så om vi måste så det går nog. Gång på gång tog jag upp ämnet med familjen och alla ventilerade den väldigt ovanliga händelsen med mig och vi skrattade tillsammans (trodde jag) åt hur det kan bli ( men de skrattade förstås mer åt mig än med mig) Så blev det dags för eftermiddagsfika på ytterligare en taverna och jag passade på att göra ett toalettbesök även där och när jag kom ut till familjen som satt samlad runt tsatziki, dricka och bröd så ropade de pillemariskt och entusiastiskt i kör: -Lättlurad-lättlurad-lättlurad! Det är tisdag idag vi bara lurades!!!! PS. Familjekomplotten visade sig vara initiativ från Simon som de övriga inte var sena att haka på. Ja, denna familj kräver en viss mental elasticitet, tur att man är flexibel!!!! Lagom när jag börjat acceptera att det var onsdag så var det då dags att ställa om till tisdag igen. PUH!!! Sussi 2006-11-10 12:10 Örebro, Sverige Hemmahamn Örebro Tänk nu är vi hemma igen i vår hemmahamn Örebro.resan gick bra. Vi kom hem kl halv 1 natten till fredagen den 10 nov.Det kändes väldigt speciellt att komma hem igen. Allt var så fint och städat. Tack Josefin, Marcus och farmor Elisabeth för att ni hållt liv i huset och gjort det så fint tills vi kom hem. Vi kändes oss verkligen välkomna hem. Det finns förstås mycket att fixa med men nu försöker vi ta det lugnt. Har ätit frukost till 11. Besökt grannen och nu kom farmor på fika. Inom kort ska jag lägga in en berättelse om när dolda kameran/familjen grundlura mig på Egina. Men den texten är inte klar. Så det kommer dröja lite till innan resedagboken vår tar en paus. Susanne
